Allâh (´azza wa djall) sade:

وَالَّذِينَ لَا يَدْعُونَ مَعَ اللَّهِ إِلَهًا آخَرَ وَلَا يَقْتُلُونَ النَّفْسَ الَّتِي حَرَّمَ اللَّهُ إِلَّا بِالْحَقِّ وَلَا يَزْنُونَ وَمَن يَفْعَلْ ذَلِكَ يَلْقَ أَثَامًا

”Och de anropar aldrig en gudom vid sidan av Allâh och de berövar aldrig en människa livet – som Allâh har förklarat heligt – annat än i rättfärdigt syfte, och de avhåller sig från äktenskapsbrott. Den som begår dessa svåra synder skall få sona dem med en exemplarisk bestraffning ”1

Han sade människa och inte muslim, ty versen gäller även otrogna som blivit lovade säkerhet, otrogna som lever under islamisk regering och allierade otrogna. När Qur’ânen och Sunnah förbjuder att muslimer och troende dödas, handlar det bara om muslimer och troende. Och när Qur’ânen och Sunnah förbjuder att helgade liv dödas, handlar det även om otrogna som blivit lovade säkerhet, otrogna som lever under islamisk regering och allierade otrogna. Ni har hört hadîthen om den otrogne som blivit lovad säkerhet i det muslimska landet:

”Den som dödar en allierad skall inte få känna doften av paradiset. Dess dofts utsträckning motsvarar en fyrtioårs lång färd.”

Det betyder att hans liv är helgat. Det är inte helgat för han är muslim, han är ju otrogen, utan för att det handlar om säkerhet. Det muslimska landet har garanterat honom säkerhet. Han erhåller landets och muslimernas säkerhet. Detsamma gäller allierade otrogna och otrogna som lever under islamisk regering. Islam värnar om pakter, avtal och dessa otrogna människors liv, egendomar och heder.