De extrema och de klandervärda – Satans offer

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Till Satans märkliga konspiration är att han undersöker människan för att veta i fall hon tenderar till djärvhet och mod eller passivitet och svaghet. Om han ser att hon är passiv och svag, kommer han till henne för att försvaga hennes intresse och vilja till det befallda och få henne att se det som besvärligt och ta lätt på att avstå från det. Till sist lämnar hon det helt eller så tar hon lätt på det och slarvar med det…

Vissa hamnade i underdrift så att de offentliggjorde sina goda handlingar för att hyllas, medan andra hamnade i överdrift och gjorde fulheter och dåliga handlingar för att falla i folks ögon. De kallar sig själva för de ”klandervärda”.”1

Så leker Satan med människor. Han överdrev med vissa när det kommer till att undvika förbud. De nöjer sig inte med det som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har föreskrivit för dem. De överdriver med förbud. Enligt dem är allting förbjudet. Enligt dem är ingenting tillåtet. De har en extrem inställning till de föreskrivna domarna. De är extremister.

Andra kastar sig själva i synder för att inte falla i ögontjäneri. De påstår att de syndar för att inte vara ögontjänare. De kallar sig själva för de ”klandervärda”, ty de gör synder och brott som de klandras för. Deras syfte är som sagt att undvika ögontjäneri.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/87).