De drunknade

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/421-422)

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَقَوْمَ نُوحٍ لَّمَّا كَذَّبُوا الرُّسُلَ أَغْرَقْنَاهُمْ وَجَعَلْنَاهُمْ لِلنَّاسِ آيَةً وَأَعْتَدْنَا لِلظَّالِمِينَ عَذَابًا أَلِيمًا

Och Nûhs folk! När de kallade sändebuden för lögnare lät Vi dem dränkas och gjorde dem till ett tecken för människorna; för orättfärdiga har Vi ett plågsamt straff i beredskap.”1

Den som beljuger ett sändebud beljuger automatiskt alla andra sändebud, ty det finns ingen skillnad mellan sändebuden. Om Allâh hade sänt alla sändebud till dem skulle de beljugit dem allesammans. Således sade Allâh (ta´âlâ):

وَقَوْمَ نُوحٍ لَّمَّا كَذَّبُوا الرُّسُلَ

Och Nûhs folk! När de kallade sändebuden för lögnare…”

Dock var Nûh deras enda sändebud. I 950 år kallade han dem till Allâhs religion och varnade dem för Hans straff:

وَمَا آمَنَ مَعَهُ إِلاَّ قَلِيلٌ

De som delade hans tro var nämligen bara ett fåtal.”2

Följaktligen dränkte Allâh allesammans och förskonade inte en enda av dem. Ingen människa på jordens yta, från besättningen på arken, räddades.

125:37

211:40