Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/167)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَلَمَّا اعْتَزَلَهُمْ وَمَا يَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ وَهَبْنَا لَهُ إِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ وَكُلًّا جَعَلْنَا نَبِيًّا وَوَهَبْنَا لَهُم مِّن رَّحْمَتِنَا وَجَعَلْنَا لَهُمْ لِسَانَ صِدْقٍ عَلِيًّا

“Och sedan han lämnat dem och det som de dyrkade i Allâhs ställe, skänkte Vi honom Ishâq och Ya´qûb och kallade dem båda till profeter. Och Vi gav dem del av Vår nåd och lät dem hållas högt i ära som sanningens män.”1

När Ibrâhîm (´alayhis-salâm) lämnade sin fader och sitt folk, gav Allâh (ta´âlâ) honom något än bättre tillbaka; Han skänkte honom Ishâq och Ya´qûb. Det vill säga hans son och hans sonson. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ نَافِلَةً وَكُلًّا جَعَلْنَا صَالِحِينَ

”Och som ännu en gåva av Vår nåd skänkte Vi honom Ishâq och Ya´qûb och Vi gjorde dem alla till rättsinniga människor.”2

وَامْرَأَتُهُ قَآئِمَةٌ فَضَحِكَتْ فَبَشَّرْنَاهَا بِإِسْحَقَ وَمِن وَرَاء إِسْحَقَ يَعْقُوبَ

”Och hans hustru som stod log förnöjt. Då gav Vi henne det glada budskapet om Ishâq och om Ya´qûb efter Ishâq.”3

Det finns inga delade åsikter om att Ishâq är Ya´qûbs fader, vilket konkretiseras i Allâhs (ta´âlâ) ord:

أَمْ كُنتُمْ شُهَدَاء إِذْ حَضَرَ يَعْقُوبَ الْمَوْتُ إِذْ قَالَ لِبَنِيهِ مَا تَعْبُدُونَ مِن بَعْدِي قَالُواْ نَعْبُدُ إِلَهَكَ وَإِلَهَ آبَائِكَ إِبْرَاهِيمَ وَإِسْمَاعِيلَ وَإِسْحَقَ إِلَهًا وَاحِدًا وَنَحْنُ لَهُ مُسْلِمُونَ

”Var ni själva vittnen till att Ya´qûb, när han kände döden nalkas, sade till sina söner: ”Vem skall ni dyrka när jag är borta?” Och de svarade: ”Vi skall dyrka din och dina fäders, Ibrâhîms, Ismâ´îls och Ishâqs Gud, den Ende Guden, och vi underkastar oss Honom.”4

Därför nämns bara Ishâq och Ya´qûb här. Allâh skänkte honom avkomma och ättlingar i form av profeter som skulle glädja honom under hans livstid. Därför sade Han:

وَكُلًّا جَعَلْنَا نَبِيًّا

”… och kallade dem båda till profeter.”

Om inte Ya´qûb (´alayhis-salâm) hade varit profet under Ibrâhîms (´alayhis-salâm) livstid, skulle Han inte nämnt specifikt honom utan istället hans son Yûsuf (´alayhis-salâm) som också var profet. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad: ”Vem är de ädlaste människorna?” Han svarade: ”De gudsfruktigaste.” De sade: ”Det är inte det vi frågar dig om.” Då sade han: ”De ädlaste människorna är i så fall Allâhs profet Yûsuf, son till Allâhs profet, son till Allâhs profet, son till Allâhs förtrogne.”5

I en annan formulering står det:

”Den ädle, son till den ädle, son till den ädle, son till den ädle är Yûsuf, son till Ya´qûb, son till Ishâq, son till Ibrâhîm.”

وَجَعَلْنَا لَهُمْ لِسَانَ صِدْقٍ عَلِيًّا

”… och lät dem hållas högt i ära som sanningens män.”

´Alî bin Abî Talhah berättade att Ibn ´Abbâs sade:

”Det vill säga hyllade.”

Detsamma sade as-Suddî och Mâlik bin Anas. Ibn Djarîr sade:

”De hålls högt eftersom alla religioner hyllar och berömmer dem.”

Må Allâh hylla och freda dem allihopa.