17David anföll i gryningen följande dag, och blodbadet fortsatte ända till kvällen. Ingen slapp undan utom fyrahundra man, som satt upp på sina kameler och flydde.

18David räddade tillbaka allt vad amalekiterna hade rövat bort och befriade också sina båda hustrur. 19Ingenting saknades, varken stora eller små, varken söner eller döttrar, ingenting av bytet eller det rövade: allt skaffade David till rätta. 20Han tog också alla fåren och korna; denna hjord drev de framför sig och ropade: ”Här är Davids byte.”

26När David hade kommit tillbaka till Siklag skickade han delar av bytet till sina stamfränder, de äldste runt om i Juda, och lät hälsa: ”Detta är en gåva till er, det är en del av bytet från Herrens fiender.” 27Han skickade till dem som bodde i Betel, Ramot i Negev, Jattir, 28Aroer, Sifmot, Eshtemoa 29och Rakal; vidare till dem som bodde i jerachmeeliternas städer och i keniternas städer, 30till dem i Horma, Bor-Ashan, Atak 31och Hebron och till alla de orter dit David och hans män hade kommit under sina vandringar.