Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

al-Fusûl fî Sîrat-ir-Rasûl, ss. 171-172

Shaykh Abû Hâmid (rahimahullâh) citerade Imâm Abû ´Abdillâh ash-Shâfi´î (rahimahullâh) om att nattbönens plikt i relation till honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avskaffades liksom den avskaffades i relation till resten av samfundet. I början av islam var nämligen hela samfundet ålagt att be nattbönen. Shaykh Abû ´Amr bin as-Salâh sade:

”Detta är den korrekta åsikt som intygas av haditherna, däribland den autentiska och kända hadith som Sa´d bin Hishâm återberättade från ´Â’ishah. Samma sak sade Abû Zakariyyâ an-Nawawî (rahimahullâh).”

Han syftade på den hadith som Sa´d bin Hishâm återgav när han sade till ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ):

”Troendes moder! Upplys mig om Allâhs Sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nattdyrkan.” Hon sade: ”Läser du inte:

يَا أَيُّهَا الْمُزَّمِّلُ

”Du som täcker över dig!”1?”

Jag sade: ”Jo.” Hon sade: ”I början av denna sura förpliktade Allâh nattdyrkan, varefter Allâhs Profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare utförde den i ett helt år. Allâh fördröjde dess avslutning tolv månader i himlen till dess att Allâh sände ned underlättnaden i slutet av suran. Följaktligen blev nattdyrkan frivillig efter att ha varit obligatorisk.”2

ash-Shâfi´î indikerade sin argumentation dels utifrån denna hadith för att påvisa avskaffning, dels utifrån Hans (ta´âlâ) ord:

وَمِنَ اللَّيْلِ فَتَهَجَّدْ بِهِ نَافِلَةً

”Och vaka under någon del av natten i frivillig bön […]”

Han sade:

”Han lärde honom att nattdyrkan var frivillig och inte obligatorisk.”

Och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vet bättre.