Därför slutade Ahmad tala med Ibn Ma´în

Abû Bakr al-Marrûdhî sade:

”Medan Ahmad bin Hanbal låg sjuk kom Yahyâ bin Ma´în och hälsade till honom. Ahmad hälsade inte tillbaka. Dessförinnan hade Ahmad svurit att inte tala med någon som gav med sig under prövningen, tills han dör. Yahyâ ursäktade sig gång på gång och sade: ”Hadîthen om ´Ammâr då? Allâh (ta´âlâ) sade:

مَن كَفَرَ بِاللّهِ مِن بَعْدِ إيمَانِهِ إِلاَّ مَنْ أُكْرِهَ وَقَلْبُهُ مُطْمَئِنٌّ بِالإِيمَانِ وَلَكِن مَّن شَرَحَ بِالْكُفْرِ صَدْرًا فَعَلَيْهِمْ غَضَبٌ مِّنَ اللّهِ وَلَهُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ

”De som hädar Allâh efter att ha antagit tron – inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron – sådana ådrar sig Allâhs vrede och ett hårt straff väntar dem.”1

Ahmad vände bort ansiktet. Yahyâ sade: ”Godtar du inte den ursäkten?” Jag gick ut efter honom. Han satt kvar utanför dörren och sade: ”Vad sade Ahmad efter att jag gått ut?” Han sade: ”Han argumenterar med ´Ammârs hadîth. Men i den sade ´Ammâr:

”När jag gick förbi dem förtalade dem dig. Följaktligen förbjöd jag dem göra det varvid de slog mig.”

Ni däremot blev dock bara hotade.” Jag hörde Yahyâ bin Ma´în säga: ”Ahmad! Må Allâh förlåta dig! Jag har inte sett någon under himlen förstå Allâhs religion bättre än vad du gör!”

116:106