Därför lade Ibn Taymiyyah ned så stor vikt vid avvisning av Ahl-ul-Bid´ah

Ibn Taymiyyah skrev många verk inom de fundamentala frågorna för att inte tala om andra. Jag frågade honom om skälet bakom det och bad honom skriva en bok inom Fiqh i vilken han nämner sina åsikter så att man kunde referera till den i samband med utslag. Han svarade i stil med följande:

”Förgreningsfrågorna är nära till hand. Det är tillåtet för en muslim att följa de följda lärda blint så länge han inte övertygas om att hans åsikt är fel.

Vad berör de fundamentala frågorna, så har jag sett hur Ahl-ul-Bid´a wadh-Dhalâlât wal-Ahwâ’, som filosoferna, Bâtiniyyah, ateisterna, panenteisterna, hedningarna som förnekar Domedagen, Qadariyyah, Nusayriyyah, Djahmiyyah, Hulûliyyah, Mu´attilah, Mudjassimah, Mushabbihah, Rawândiyyah, Kullâbiyyah, Salîmiyyah och andra från Ahl-ul-Bid´a, lockar till sig med villfarelsens tyglar. Det har klargjorts för mig att många av dem avser att annullera Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) heliga Sharî´ah som råder över alla andra religioner och att de flesta av dem har fått människorna att tvivla på sin religions fundamentala frågor. Därför är det sällan som jag har sett en person vända sig bort från Qur’ânen och Sunnah för falska åsikter utan att han blir till en kättare eller åtminstone förlorar övertygelsen i sin religion och troslära.

När jag insåg det klargjordes det för mig att det är obligatoriskt för den kompetente att avvisa deras tvivel och falskheter och sätta stopp för deras argument och villfarelser och kämpa för att avslöja deras pinsamheter och argument för att försvara den renläriga religionen och autentiska och klara Sunnah.

Jag svär vid Allâh att jag inte har sett någon skriva om dessa frågor och hävdat att han besitter en hög position utan att hans tal har bestått av faktorer som hjälpt till att riva islamiska principer. Det beror på att han har vänt den klara och tydliga sanningen och de ädla sändebudens budskap från skapelsernas Herre ryggen, tagit till sig filosofernas termer som de kallar för ”vishet” och ”förnuft” men som i själva verket är okunnighet och villfarelse samt hållit fast vid dem helt och fullt. Jag besegrade honom så att hans sunda förnuft överväldigade honom. Han blev helt förvirrad så att han förlorade förmågan att skilja mellan sanningen och lögnen. Annars är Allâh vänligare mot Sina tjänare än att Han inte låter en hjärna acceptera och hålla hårt om sanningen och förkasta falskheten. Men brist på framgång och en rådande lust är vad som har fått dessa att falla i detta. Allâh (´azza wa djall) har låtit det sunda förnuftet utgöra ett kriterium med vilket tjänaren kan avgöra vad som är sanning eller falskhet. Allâh har endast sänt sändebuden till förståndiga människor. En person är endast ansvarig för sina handlingar när han är vid sitt sunda förnuft. Hur kan man då säga att det avviker från vissa budskap som de ädla sändebuden har framfört från Allâh (ta´âlâ)? Det är helt falskt, vilket samtliga sunda förnuft vittnar om:

وَمَن لَّمْ يَجْعَلِ اللَّهُ لَهُ نُورًا فَمَا لَهُ مِن نُّورٍ

”Nej, den [vars mörker] Allâh inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!”1

Detta och liknande skäl har ålagt mig att lägga merparten av min energi på de fundamentala frågorna och avvisningarna av dessa människors åsikter så att jag, med Allâhs gåvor, har avvisat dem via Uppenbarelsen och intellektet.”

I sina skrifter har han – och lov och pris tillkommer Allâh – klargjort sanningen från falskheten för varenda en som ser. Allâh har hjälpt honom med Sin framgång så att han avvisade deras innovationer, åsikter, bedrägerier och drifter med hjälp av bevis från Uppenbarelsen och förnuftet. Han kunde avvisa alla deras tvivel med flera klara och tydliga avvisningar så att varenda en med ett sunt förnuft kunde förstå. Detta vittnar varenda en med ett stark förnuft om. Lov och pris tillkommer Allâh för att jag fick se honom och göra honom sällskap.

1 24:40