Därav lycksalighet eller straff i graven

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 97-98

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Påskynda begravningen. Om personen var rättfärdig, så är det bra och då lämnar ni över honom till det, och om han inte var det, så är det ont och då skall ni ta bort honom från era halsar.”1

Hadîthen bevisar att gravlivets lycksalighet respektive straff beror på anledningar. Gravlivets lycksalighet beror på rättfärdighet, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Om personen var rättfärdig…”

Rättfärdighet innefattar bekräftelse av Allâh och Hans sändebud samt lydnad gentemot Allâh och Hans sändebud. Med andra ord handlar det om att bekräfta besked, utföra påbud och utelämna förbud.

Gravlivets straff beror på nedsatt rättfärdighet. Det kan röra sig om tvivel på religionen, fall i förbud eller utelämnade påbud. Alla detaljerade orsaker i hadîtherna och rapporteringarna refererar till det. Sålunda sade Allâh (ta´âlâ):

لَا يَصْلَاهَا إِلَّا الْأَشْقَى الَّذِي كَذَّبَ وَتَوَلَّى

“… där bara den uslaste skall brinna, den som beljuger och vänder ryggen.”2

Han beljög beskeden och vände påbuden ryggen.

1al-Bukhârî (1315) och Muslim (944).

292:15-16