Därav lät de bli att betala allmosor

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/505)

Allâh (´azza wa djall) sade:

خُذْ مِنْ أَمْوَالِهِمْ صَدَقَةً تُطَهِّرُهُمْ وَتُزَكِّيهِم بِهَا وَصَلِّ عَلَيْهِمْ إِنَّ صَلاَتَكَ سَكَنٌ لَّهُمْ وَاللّهُ سَمِيعٌ عَلِيمٌ

”Tag då emot något av dem som offergåva; så renar du dem och hjälper dem att växa. Och be för dem – dina böner ger dem trygghet och tröst; Allâh är Hörande, Vetande.”1

Han (ta´âlâ) befallde Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att ta välgörenhet från dem för att rena dem. Även om pronomenet refererar till individer som erkände sina synder, så är versen allmän. Det är anledningen att vissa araber lät bli att betala allmosor till makthavaren, ty de ansåg att domen gällde bara sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Således argumenterade de med Hans (ta´âlâ) ord:

خُذْ مِنْ أَمْوَالِهِمْ صَدَقَةً

”Tag då emot något av dem som offergåva.”

Såväl Abû Bakr as-Siddîq som alla andra följeslagare (radhiya Allâhu ´anhum) avvisade deras osunda tolkning och förståelse. De bekrigade dem för att de skulle betala allmosor till kalifen. Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag svär vid Allâh att jag kommer att bestrida dem som skiljer mellan bön och allmos. Jag svär vid Allâh att jag kommer att bestrida dem om de så låter bli att betala en lammhona som de brukade betala till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”

19:103