Dansande ar-Rumî

al-Aflâkî sade:

”Vår mäster Djalâl-ud-Dîn brukade lyssna på musik under sina sångcirklar. En dag var vår mäster fullständigt tagen av sång. Han var så briljant och vacker att himlen riskerade att börja snurra och falla ned över jorden. Medan han snurrade och dansade satt en man vid namn Sayyid Sharaf-ud-Dîn och andra i ett hörn och spred tvivel om Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmîs elever. Plötsligt vände sig ar-Rûmî mot honom och utbrast: ”Broder till en hora! Har du inte läst Allâhs ord:

أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَن يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ

”Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, det skulle ni finna vämjelig!”1?

Mannen vände sig om och flydde hem.”2

Ett så entusiastiskt, passionerat och euforiskt påstående av ar-Rûmî! Först kastar han ur sig glåpord, sedan argumenterar han med en Qur’ân-vers.

149:12

2Manâqib-ul-´Ârifîn (1/402).