22Daniterna hade redan hunnit ett gott stycke från Mikas hus när ett uppbåd av grannar till Mika kom ifatt dem. 23De ropade till daniterna, som vände sig om och sade till Mika: ”Vad är det fråga om? Varför kommer du med ett sådant uppbåd?” 24Han svarade: ”Ni tar gudarna jag låtit göra och prästen dessutom och ger er i väg. Ingenting har jag kvar, och ni undrar vad det är fråga om!” 25Daniterna sade: ”Inte ett ord till! Männen här kan ta illa upp och ge sig på er, och då mister både du och de dina livet.” 26Sedan gick de sin väg. Mika insåg att de var starkare än han och vände tillbaka hem. 27Så tog daniterna de föremål som Mika hade gjort och prästen dessutom.

De kom fram till Lajish, till ett folk som hade det lugnt och tryggt. De högg ner folket och brände staden, 28och ingen kom till undsättning eftersom staden låg långt från Sidon och de inte hade något med andra människor att skaffa. Staden låg i dalen vid Bet-Rechov, och daniterna byggde upp den och slog sig ner där. 29De kallade staden för Dan efter sin anfader Dan, som var son till Israel; tidigare hette staden Lajish. 30Daniterna satte upp gudabilden, och Jonatan, ättling till Moses son Gershom, och Jonatans efterkommande var präster i Dans stam ända tills folket blev förvisat. 31De ställde alltså upp den gudabild som Mika hade gjort, och den stod kvar lika länge som Guds tempel fanns i Shilo.