Dahlâns vidriga lögner mot Ibn ´Abdil-Wahhâb

Dahlân sade:

Till synes hävdade Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb att han var profet utan att lyckas konkretisera profetskapet1. I början månade han om historierna om de falska profeterna såsom Musaylamah Lögnaren, Sudjâh, al-Aswad al-´Ansî och Tulayhah al-Asdî. Innerst inne dolde han profetskapet. Om han hade kunnat demonstrera hävdandet skulle han gjort så. Han brukade säga till sina anhängare: ”Jag har kommit med en ny religion till er.” Det visade han med sina tal och handlingar. Således förtalade han de fyra imamernas rättsskolor och de lärde2. Det enda han accepterade av vår profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) religion var Qur’ânen som han tolkade på egen hand. Och även Qur’ânen accepterade han bara ytligt för att inte avslöjas inför allmänheten.”3

Citatets längd till trots består det av enkom vidriga lögner:

لاَّ يَسْتَوِي الْخَبِيثُ وَالطَّيِّبُ وَلَوْ أَعْجَبَكَ كَثْرَةُ الْخَبِيثِ

“Även om du lockas av det onda på grund av dess rikliga förekomst, kan det inte ställas sida vid sida med det goda.”4

1Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb sade:

”Jag tror på att vår profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är den siste profeten och det sista sändebudet.” (Risâlat-ul-Imâm ilâ Ahl-il-Qasîm, sid. 119)

2Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb sade:

”Jag vet att ni har tagit del av Sulaymân bin Suhayms brev och att det har accepterats och bekräftats av vissa bland er som associeras med kunskap. Allâh vet dock att han har hittat på många saker om mig som jag aldrig har sagt eller ens tänkt på. En sak är att jag ogiltigförklarar de fyra rättsskolorna och att folk har saknat religion i 600 år…” (Risâlat-ul-Imâm ilâ Ahl-il-Qasîm, sid. 181-182)

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî sade:

Det går många rykten vars äkthet bara Allâh känner till. Vissa människor påstod att han hade Khawâridjs dogm. Jag tror inte det stämmer eftersom ledaren från Nadjd och hela hans följe praktiserade det de hade lärt sig av Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb som var Hanbalî. Han studerade hadîth i Madînah och återvände sedermera till Nadjd och tillämpade senare Hanâbilahs omdömen, liksom Ibn Taymiyyahs och Ibn-ul-Qayyims. De var bland de hårdaste mot folk som trodde på döda människor.” (al-Badr at-Tâli´ (2/6-7))

3ad-Durar as-Saniyyah fîr-Radd ´alâl-Wahhâbiyyah, sid. 47

45:100