Dagens gravdyrkare är som gårdagens idoldyrkare

Numera vet du att den som anser att träd, stenar, gravar, änglar, djinner, levande eller döda gagnar eller skadar, för en närmare Allâh, vädjar inför Honom via medling eller medel (التوسل) – bortsett från en diskutabel hadîth om vår profet Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rätt – och dylikt, avgudar med Allâh och tror på något han inte får betro liksom avgudadyrkarna brukade tro på idolerna. För att inte tala om den som offrar sina egendomar och barn för döda eller levande eller åkallar döda om något bara Allâh åkallas för, liksom sjuklingens återhämtning, resenärens återkomst och annat. Det är rent och tvärt avguderi som praktiserades av hedningarna.

Att skänka egendomar för döda och liknande, slakta på gravar, bruka dem som ett medel (التوسل) och be dem om tjänster är just det som gjordes på den hedniska tiden. De tillägnade sina handlingar till idoler och statyer medan gravdyrkarna tillägnar dem till helgon, gravar och reliker. Poängen ligger ju i realia, inte i namn. En person som kallar alkohol för vatten och dricker den har druckit alkohol. Han skall fortfarande straffas för alkoholmissbruk och kanske än värre på grund av sitt svindleri och sin lögn.