Dag och natt med kunskapen

Du måste leva med kunskapen dag och natt. Ibn-ul-Djawzî (rahimahullâh) berättade hur han tittade i den statliga skolans biblioteksindex och fann uppemot sextusen böcker. Han sade:

”Om du frågar mig hur mycket jag läste som ung så är svaret mer än 20.000 volymer.”

Ibn-ul-Djawzî (rahimahullâh) brukade skriva ut anteckningsblock dagligen. Varje år skrev han (antingen avskrivning eller författeri) mer än hundra volymer. Han sade om sig själv:

”Jag hade ett sådant intresse för kunskap, att om jag gick in på WC lät jag min son stå utanför och läsa för mig. Om jag fick besök av fina gäster passade jag på att ordna pappersarken och vässa pennorna för att skriva.”

Ett sådant starkt intresse!

Vid ett tillfälle sökte Ibn Radjab (rahimahullâh) efter en fråga. Då kom hans fru in. Han sade:

”Hon hade parfymerat sig och sminkat sig.”

Hon ställde sig bredvid honom. Han sade:

”Jag lyfte på huvudet, tittade på henne och återvände till min bok.”

Jag vill komma fram till att han där och då brydde sig bara om kunskap och studier.

En dag sade Hâfidh Ibn Djarîr at-Tabarî (d. 310 – rahimahullâh) till sina elever:

”Känner ni er pigga på att skriva världshistorian?” De sade: ”Hur mycket?” Han svarade: ”40.000 sidor.” De sade: ”Det tar hela livet.” Då sade han: ”Allâh är den som bes om hjälp. Intressena har försvunnit.” Följaktligen skrev han själv ner den och den består av elva volymer. När han var klar med den frågade han – och han var då i åttioårs åldern – dem: ”Känner ni er pigga på att skriva en tolkning till Allâhs (ta´âlâ) skrift?” De sade: ”Hur mycket?” Han svarade: ”40.000 sidor.” De sade: ”Det tar hela livet.” Då sade han: ”Allâh är den som bes om hjälp. Intressena har försvunnit.” Följaktligen kortfattade han en Qur’ân-tolkning till dem som utgör den största Qur’ân-tolkningen för tillfället. Därför kallas han för ”Qur’ân-tolkarnas imam”.

Ibn Djarîr at-Tabarî (rahimahullâh) gifte sig aldrig. Varje dag författade han fyrtio sidor. Han var endast sysselsatt med kunskap. Därför nyttade Allâh (djalla wa ´alâ) samfundet med honom under hans livstid och efter hans död. Än idag lutar vi oss tillbaka på Ibn Djarîrs böcker och kunskap.

Till Ibn Djarîr at-Tabarîs berättelser som bevisar hans intresse för studierna och motiverar studenten hör att en man kom till honom och frågade honom om en arvsrelaterad fråga. Arvsläran hör till kunskaperna som studenterna lär sig först. Han var ung då och levde i Levanten. Han skämdes för att säga att han inte visste, så han sade:

”Jag har avlagt en ed att inte tala om arvslära idag. Kom imorgon så skall jag svara på din fråga.”

Han sade:

”Jag studerade arvslära den dagen.”

Arvslära brukar kallas för ”veckokunskap”. Den som vill kan lära sig en hel del arvslära på en vecka. Dagen därpå svarade han på mannens fråga. Det är ett stort intresse.