Då vilseleder Allâh människan

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/518)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ إِنَّ اللّهَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

“Allâh skulle inte vilseleda ett folk förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från. Allâh har kunskap om allt.”1

Han (ta´âlâ) talar om Sitt ädla Jag och Sin rättvisa dom; Han vilseleder inte ett folk förrän de har nåtts av budskapet så att de inte ska ha någon ursäkt att skylla på. Han (ta´âlâ) sade:

وَأَمَّا ثَمُودُ فَهَدَيْنَاهُمْ

“Och vad Thamûd beträffar gav Vi dem vägledning.”2

Mudjâhid sade:

“Allâh (´azza wa djall) klargjorde för de troende att inte be om förlåtelse för avgudadyrkarna i synnerhet och att lyda Honom och inte trotsa Honom i allmänhet – antingen gör ni så eller också låter ni bli att göra så.”

Ibn Djarîr sade:

“Efter att Allâh har väglett er och fått er att tro på Honom och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skulle Han inte vilselett er för er bön för era hedniska anhöriga som har dött förrän ni fått reda på förbudet och sedan ignorerat det. Innan dess beskylls ni inte för villfarelse. Lydnad och olydnad träder först i kraft efter påbud och förbud. Innan påbud och förbud anses man inte vara lydig eller olydig.”

19:115

241:17