Då ursäktas inte ignoranten

Fråga: Finns det någon regel om att okunnighet är en ursäkt om en person skulle göra något förbjudet utav okunnighet?

Svar: I princip är varje person ursäktad om han utav okunnighet gör något förbjudet eller låter bli att göra något obligatoriskt. Detta är en princip. Det enda undantaget är om han är försumlig och låter bli att fråga. Exempel på det är att när det sägs till honom att en viss sak är obligatorisk och att han måste göra den, svarar han:

لاَ تَسْأَلُواْ عَنْ أَشْيَاء إِن تُبْدَ لَكُمْ تَسُؤْكُمْ

”Fråga inte om saker som, om de förklarades för er, kan leda till att [ytterligare] bördor läggs på er.”1

Därav tar han lätt på att fråga. I detta fall ursäktar vi inte honom för att han är okunnig. Ty han har försummat med att undersöka frågan.

Skulle människan däremot vara i öknen och långt borta från kunskapen och inte veta något, ursäktas han för sin okunnighet oavsett om den berör det obligatoriska eller det förbjudna. Vad som bevisar detta är att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till mannen som inte bad i lugn och ro:

”Be! Du har sannerligen inte bett.”

Däremot befallde han inte honom att ta igen alla tidigare böner, trots att de var ogiltiga. Detsamma gäller kvinnan som hade blödningar och lät bli att be för att hon trodde att de var menstruationsblod.  Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde inte henne att ta igen bönerna.

Sammanfattningsvis är okunnigheten en ursäkt. Det finns dock en risk att den inte är någon ursäkt om man är slarvig och låter bli att fråga trots att han har tvivlet i sig.

1 5:101