Då upphör namnet “Salafî”

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Madjmû´-ul-Fatâwâ (1/170-171)

Fråga: Vad anser ni om individen som säger att han är varken Salafî, Ikhwân eller Tablîghî utan Sunnî eftersom Qur’ânen nämner inte splittring av muslimer?

Svar: Det han säger är sant, men det han avser är osant. Vad skadas han av att tillskriva sig Salaf? Står tillskrivningen för en osund dogm, osund dyrkan eller någon annan osund aspekt i islam? Vi dyrkar Allâh med att anse att de som tillskriver sig Qur’ânen, Sunnah och Salafs metodik har ingen falsk dogm eller dyrkan och att de är nödgade att anamma det namnet till dess att andra överger sin falskhet och avvikelse. Det är först då som man kan protestera mot namnet. I det här fallet är det dock okej att stolt kalla sig för Tablîghî, Ikhwânî och så vidare, men om du är nödgad att kalla dig för Salafî börjar de bekriga dig och säger att du inte ska bruka det namnet utan Ahl-us-Sunnah.

Breilwiyyah, en som sekt som hyser avguderi och värsta villfarelser, beskyller Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs trosfränder för att vara otrogna och Khawâridj. Tidjâniyyah säger att de är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah och att så kallade Wahhâbiyyah är vilsna. Vi accepterar inte namnet ”Wahhâbiyyah”. Vi brukar namn som ”Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah” och ”Salafiyyûn”. Det är inga problem att tillskrivas Salafs metodik. Vad skadar det människorna av att anamma det namnet? Vilka relevanta och praktiska följder bidrar det med? Bara positiva.

Problemet är att Sûfiyyahs sekter som Breilwiyyah, Tidjâniyyah, Marghaniyyah, Naqshbandiyyah och Qâdiriyyah säger att de är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah. Om en Salafî säger samma sak eller bara att han är muslim, blir hans tillstånd oklart; vem tillhör han? Tillhör han de vilsna sekterna? Alltså måste han skilja sig från dem. Han har inget annat val än att säga att han är Salafî. Om han blir frågad om en Salafî har han inget annat val än att säga att han är Salafî. Först när alla dessa sekter återvänder till Sunnah måste en Salafî börja säga att han är muslim och inget mer. Därmed finns det inget behov av att skilja mellan sanningsenliga och osanningsenliga. Nöd uppskattas ju utmed dess mängd.