Då ska imamens ord förkunnas till församlingen

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/125-126)

al-Bukhârî sade:

27 – Kapitel om att stå skäligt bredvid imamen

683 – Zakariyyâ bin Yahyâ berättade för oss: Ibn Numayr berättade för oss: Hishâm bin ´Urwah underrättade oss, från sin fader, från ´Â’ishah som sade:

”Då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev sjuk befallde han Abû Bakr att leda människorna i bön, vilket han gjorde. Vid ett tillfälle kände sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) pigg och gick ut medan Abû Bakr ledde människorna i bön. När Abû Bakr fick syn på honom stegade han tillbaka, men han visade med handen att han skulle förbli på sin plats. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satte sig jämsides med Abû Bakr. Abû Bakr bad utefter Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön och människorna utefter Abû Bakrs bön.”

Hadîthen bevisar också att förkunnandet är tillåtet. Det vill säga att en i församlingen förkunnar imamens ord för resten. När imamen säger Takbîr, upprepar den ledde samma sak så att de andra ledda vet att imamen har sagt Takbîr. Om de inte hör imamen, vill säga. Om det däremot inte finns något behov av förkunnandet, säger vissa lärde att handlingen är föraktfull då den är onödig. Den leddes bön ska i princip vara tyst.