Då ska föräldrar lydas

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/59)

Oavsett vilken dyrkelse föräldrarna ber barnet att utelämna behöver barnet inte lyda dem så länge handlingen inte besvärar föräldrarna. Men om den inte besvärar dem behöver barnet inte lyda dem i sakfrågan. Inte heller får de förhindra barnet från att lyda Allâh. Vissa föräldrar gör det när de säger åt sina söner att inte resa utomlands för att studera eller fasta måndagar, torsdagar och de Vita dagarna. I detta fall är det harmlöst att inte lyda föräldrarna. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) nämnde en relevant regel och sade:

”Det är obligatoriskt att lyda föräldrarna inom det som gagnar dem och inte skadar barnet.”

Den regeln är nyttig. Föräldrarna ska alltså åtlydas inom det som dels inte skadar barnet, dels gagnar dem själva. Det handlar alltså inte bara om att utfärda order.

Skulle vi däremot veta att deras förbud är baserat på förakt för den religiösa sakfrågan, är det obligatoriskt att trotsa dem. Vissa föräldrar förbjuder sina barn att umgås med bra människor för de betraktar dem som extrema och så vidare. De talar så för att de ogillar fasthållning vid Sunnah. I sådant fall är det obligatoriskt att trotsa dem eftersom deras åsikt är baserad på förakt för Sunnah.