Då medlar profeter och änglar

Imâm Muhammad bin Djarîr at-Tabarî (d. 310)

Djâmi´-ul-Bayân (20/661-662)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَلَا يَمْلِكُ الَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ الشَّفَاعَةَ إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

“De som de åkallar i stället för Allâh har inte makt till medling; ingen utom den som med kunskap vittnar om sanningen.”1

Uttolkarna har delade åsikter om versens betydelse. Vissa menar att varken ´Uzayr eller änglar som dyrkas av dessa avgudadyrkare förmår att medla för någon. Undantaget är:

إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ

Det vill säga:

إِلَّا لِمَن شَهِدَ بِالْحَقِّ

Ingen utom den som det vittnas för om sanningen; han dyrkar Allâh (djalla wa ´alâ) allena och lyder Honom enligt kunskap och övertygelse om Hans suveräna rätt till dyrkelse och trovärdigheten i sändebudens budskap.

Muhammad bin ´Amr berättade för oss: Abû ´Âsim berättade för oss: ´Îsâ berättade för oss…:

Också al-Hârith berättade för mig: al-Hasan berättade för oss: Warqâ’ berättade för oss, från Ibn Abî Nadjîh, från Mudjâhid som sade om:

وَلَا يَمْلِكُ الَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ الشَّفَاعَةَ

“De som de åkallar i stället för Allâh har inte makt till medling…”

“Det vill säga ´Îsâ, ´Uzayr och änglarna.

إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

“… ingen utom den som med kunskap vittnar om sanningen.”

Det vill säga att de vittnar om trosbekännelsen och vet att Allâh är sann och att varken ´Îsâ, ´Uzayr eller änglarna medlar för någon annan än den som vittnar om sanningen och känner sanningen.”

Andra menar att versen åsyftar gudar som åkallas och dyrkas av avgudadyrkare; de förmår inte att medla. Undantaget är ´Îsâ, ´Uzayr, deras jämlikar och änglar som vittnade om sanningen, bekräftade den och visste vad den innebär.

Bishr berättade för oss: Yazîd berättade för oss: Sa´îd berättade för oss, från Qatâdah som sade om:

وَلَا يَمْلِكُ الَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِهِ الشَّفَاعَةَ

“De som de åkallar i stället för Allâh har inte makt till medling…”

“Det vill säga gudomar.

إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

“… ingen utom den som med kunskap vittnar om sanningen.”

Det vill säga ´Îsâ, ´Uzayr och änglarna. Visserligen avgudas de med Allâh, men de besitter medling och rang hos Honom.”

Ibn ´Abdil-A´lâ berättade för oss: Ibn Thawr berättade för oss, från Ma´mar, från Qatâdah som sade om:

إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

“… ingen utom den som med kunskap vittnar om sanningen.”

“Det vill säga änglarna, ´Îsâ bin Maryam och ´Uzayr. De har rätt till vittnesbörd hos Allâh.”

Den mest korrekta förklaringen är att ingen som dyrkas av avgudadyrkarna förmår att medla för någon inför Allâh. Den ende som kan göra det är han som vittnar om sanningen i form av att bekräfta Allâhs suveräna rätt till dyrkan. Med andra ord ska han betro Honom och känna sanningen om Hans suveräna rätt till dyrkan. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) särskilde inte någon som avgudas med Honom. Versen gäller alltså allt som Quraysh och andra avgudade med Allâh i samband med att versen uppenbarades. Vissa dyrkade gudomar, somliga dyrkade änglar och så vidare. Ingen av dem förmår att medla. Därefter nämnde Han ett undantag och sade:

إِلَّا مَن شَهِدَ بِالْحَقِّ وَهُمْ يَعْلَمُونَ

“… ingen utom den som med kunskap vittnar om sanningen.”

Det vill säga de som vittnar sant vittnesbörd och dyrkar Allâh allena i vetskap och övertygelse om att de har rätt till medling hos Allâh när Han ger dem tillstånd till medling. Som Han (ta´âlâ) sade:

وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَى

”Och de kan inte medla för någon annan än den som Han är nöjd med.”2

Därmed bekräftade Han (ta´âlâ) att änglarna, ´Îsâ och ´Uzayr kommer att ha rätt till medling till skillnad från gudomar och avgudar.

143:86

221:28