Då kom dansarna och musikanterna till islam

Imâm Muhammad bin Muhammad al-Minbadjî al-Hanbalî (d. 785)

Risâlah fîs-Samâ´ war-Raqs, sid. 74

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade på ett annat ställe:

Handklappning, sång, tamburinslag, kärlekspoesier och samlingar kring sådant i form av dyrkan och väg till Allâh, tillhör inte islam. Varken deras profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller någon av hans renläriga kalifer har föreskrivit det för dem. Ingen imam har någonsin godkänt det. Faktum är att ingen religiös man på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans följeslagares eller deras rättmätiga efterföljares tid ägnade sig åt sådant. Under de tre första generationerna var det ingen som satt och lyssnade på sådant i Hidjâz, Levanten, Jemen, Irak, Khurasân, Nordafrika eller Egypten. Det infördes till islam först efter de tre generationerna. Således sade ash-Shâfi´î när han hade sett det:

I Bagdad lämnade jag efter mig något som hade införts av kättarna.”