Då kan mannen ta av makans brudgåva

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/635)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَآتُواْ النَّسَاء صَدُقَاتِهِنَّ نِحْلَةً فَإِن طِبْنَ لَكُمْ عَن شَيْءٍ مِّنْهُ نَفْسًا فَكُلُوهُ هَنِيئًا مَّرِيئًا

Ge kvinnorna som en ren skänk deras brudgåva; men om de frivilligt avstår något av den, får ni ta emot och njuta det med gott samvete.”1

Det vill säga om kvinnorna går frivilligt med på att ge er, makar och förmyndare, något av brudgåvan, får ni ta emot och njuta det med gott samvete. Det bevisar att det bara är tillåtet att ta emot brudgåvan av kvinnan om hon går med på det med nöje. Det räcker alltså inte att hon bara säger att hon ger bort en del av sin brudgåva – hon måste också göra det med nöje. Så starkt denna vers bevisar att kvinnans ord i sakfrågan är otillräckliga på grund av hennes nedsatta intellekt, svaga begrepp och lätta förmåga att luras och falla för något på grund av minsta lilla vink.

14:3