Då infrias Allâhs löfte

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Idjâbât al-Djaliyyah ´an-il-Qadâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 20-22

De älskar en enande innovation, om den så rör sig om panenteism, mer än vad de älskar en splittrande Sunnah, om den så är monoteistisk. Sen när började innovationer ena muslimerna? Det är ett rent struntprat. Om alla politiskt lagda aktivister enas så är de fortfarande som Allâh (tabârak wa ta´âlâ) säger:

تَحْسَبُهُمْ جَمِيعًا وَقُلُوبُهُمْ شَتَّى

”Det är lätt att tro att de håller samman, men i sitt inre är de splittrade.”1

Vissa är Râfidhah, andra säger sig vara Ahl-us-Sunnah. Hur ska de gilla varandra när de samtidigt konspirerar mot varandra och försöker besegra varandra? Det finns alltså ingenting som enar oss överhuvudtaget.

Den muslimska ungdomen är ålagd att anamma islam och börja med att begripa den islamiska dogmen och de islamiska domarna. När de gör det och den enda familjen efterlever det efter den andra, och det ena samhället efterlever det efter det andra, ja, då grundas det islamiska landet. När Sunnah och Salafs metodik präglar samfundets ungdom bildas det islamiska landet. Först då uppstår muslimska generaler, makthavare, soldater, lärde, predikanter, domare och så vidare. Först då är allting riktigt. Idag rekryterar partier människor från Râfidhah, Sûfiyyah, panenteister och panteister… Hur ska ett islamiskt land bildas med sådana människor? Det är snarare ett mytologiskt och innovativt land. Det korrekta tillvägagångssättet ligger i att vi dyrkar Allâh allena, tar avstånd från avguderi, griper hårt tag i profeternas kall och försöker tillämpa det i samhället utefter vår förmåga. Förstå då infrias vår Herres (tabârak wa ta´âlâ) löfte:

وَعَدَ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا مِنكُمْ وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَيَسْتَخْلِفَنَّهُم فِي الْأَرْضِ كَمَا اسْتَخْلَفَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَلَيُمَكِّنَنَّ لَهُمْ دِينَهُمُ الَّذِي ارْتَضَى لَهُمْ وَلَيُبَدِّلَنَّهُم مِّن بَعْدِ خَوْفِهِمْ أَمْنًا يَعْبُدُونَنِي لَا يُشْرِكُونَ بِي شَيْئًا

”Allâh har lovat dem bland er som tror och lever rättskaffens att Han skall göra dem till ställföreträdare på jorden – liksom Han gjorde dem till Sina ställföreträdare som levde före dem – och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han i stället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet – de ägnar Mig sin dyrkan och avgudar ingenting med Mig.”2

Vem är det Allâh lovar? Han lovar att begåva de som tror och lever rättskaffens med dessa värdefulla belöningar. Dessa belöningar är resultatet av ärlig tro och rättfärdig handling. Ärlig tro baseras på dyrkan av Allâh allena, tro på Allâhs namn och egenskaper och förkastning av avguderi, myter och innovationer. När alla dessa krav uppfylls i ett samhälle, kommer samhället självt inte vilja ha någon annan lag än Allâhs lag – inte ens rättsskolornas felaktiga åsikter kommer samhället att vilja ha eller acceptera. Det kommer bara att acceptera Qur’ânen, autentisk Sunnah och det autentiska som återberättas från Salafs förståelse. Men om samhället inte är byggt på korrekt dogm och politiska aktivister lovar förbättring så fort de får makten, svär jag vid Allâh att det partiet bara bedrar samfundet. Sedan underordnar det sig hädarna och dömer oss med utländska lagar. Det är allom bekant om alla dessa som skriar efter Allâhs lag.

159:14

224:55