Enligt mig är det inte tillåtet att oinskränkt säga att den som förkastar en mångfaldigt rapporterad hadîth är otrogen eller inte otrogen och att den som förkastar en autentisk hadîth är syndig. Varken det ena eller det andra skall sägas oinskränkt.

Det korrekta är – och Allâh vet bättre – att den som förkastar en hadîth han innerst inne tror har sagts av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sedan inte övertygas av den och förnekar den, är tvivelsutan hädare.

Men om det handlar om en individ som denne al-Ghazâlî som har satt samfundet på prövning… Han anser inte att han förkastar något som har sagts av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I och med att han är okunnig om Hadîth-vetenskap och inte erkänner imamernas möda i sakfrågan, har han råkat ut för tvivel och problematik varför han utifrån sitt intellekt, om inte sin lust, förkastar tiotals autentiska hadîther. Jag kan inte säga att han är en otrogen avfälling. Dock är han helt klart i riskzonen. Det får vara mellan honom och hans Herre. Men om han anser att hadîtherna som han förkastar verkligen sades av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så är han otrogen, kättare och hädare. Att bara ta allmänna domar som författats av ett fåtal människor och sedan tillämpa dem på individer är mycket svårt.

När vi vet detta idag, är det inte svårt för oss att förstå hur Ibn Mas´ûd kunde dementera att kapitlen ”al-Falaq” och ”an-Nâs” tillhör Qur’ânen, eller att Mâlikiyyah tvivlar fortfarande på detsamma om Basmalah. Den ene är lärd som inte har nåtts på ett övertygande sätt och de andra är ignoranter som bara efterhärmar.