Då gäller de samtidas varningar för varandra

I samband med detta nämnde al-Bukhârî ett fint inlägg om sina återberättare, Ibrâhîm bin Sa´d och Sâlih bin Kaysân, då båda återberättade mycket från Ibn Ishâq. al-Bukhârî sade:

Om det är autentiskt rapporterat att Mâlik förtalade Ibn Ishâq, så är det möjligt att en person anklagar sin rival för en viss sak och inte inom allting… Ibrâhîm bin al-Mundhir berättade att Muhammad bin Fulayh sade:

Mâlik förbjöd mig två män från Quraysh som han själv återberättade mycket från i ”al-Muwatta’”. Det är inte många som har undkommit att bli förtalade av andra.”

Liknande rapporteras från Ibrâhîms förtal av ash-Sha´bî och ash-Sha´bîs förtal av ´Ikrimah och andra individer som levde innan dem. De smutskastade varandra och gick på varandras personligheter. Trots det brydde sig de lärda inte om det så länge förtalet inte var bevisat. Inte heller ansåg de att individens religiositet hade fallit så länge det inte fanns bekräftade bevis och belägg för det. Det kan sägas mycket om det här ämnet.”

Vi säger inte att imamerna inom kritik och beröm inte kan förfela någon gång eller uttala sig hårt om individer som de har en konflikt med. Det är välkänt att många gånger skall samtida rivalers förtal av varandra bara ignoreras, speciellt om en person har ansetts vara pålitlig av opartiska lärda.