Då gällde Evangeliet

Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (2/70)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

 وَلْيَحْكُمْ أَهْلُ الإِنجِيلِ بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فِيهِ وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ

“Låt därför dem som följer Evangeliet döma i enlighet med vad Allâh där har uppenbarat; de som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är trotsiga syndare.”1

Detta är en order till Evangeliets anhängare att döma med det som Allâh har uppenbarat däri. Ty innan Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes var Evangeliet sanning. Efter att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sänts, har de flera gånger blivit beordrade att efterleva det Allâh har uppenbarat för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Qur’ânen som avskaffade alla andra uppenbarade skrifter.

15:47