Då gällde Evangeliet
Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)
Fath-ul-Qadîr (2/70)
Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:
وَلْيَحْكُمْ أَهْلُ الإِنجِيلِ بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فِيهِ وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ
“Låt därför dem som följer Evangeliet döma i enlighet med vad Allâh där har uppenbarat; de som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är trotsiga syndare.”1
Detta är en order till Evangeliets anhängare att döma med det som Allâh har uppenbarat däri. Ty innan Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes var Evangeliet sanning. Efter att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade sänts, har de flera gånger blivit beordrade att efterleva det Allâh har uppenbarat för Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i Qur’ânen som avskaffade alla andra uppenbarade skrifter.
15:47