Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/656)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِن كُنتُم مَّرْضَى أَوْ عَلَى سَفَرٍ أَوْ جَاء أَحَدٌ مِّنكُم مِّن الْغَآئِطِ أَوْ لاَمَسْتُمُ النِّسَاء فَلَمْ تَجِدُواْ مَاء فَتَيَمَّمُواْ صَعِيدًا طَيِّبًا فَامْسَحُواْ بِوُجُوهِكُمْ وَأَيْدِيكُمْ

”Om någon av er är sjuk eller befinner sig på resa eller just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansikte och händer.”1

Om vattenbruk medför att en kroppsdel går förlorad eller vanställs eller försenar ens tillfriskning, är det tillåtet att rena sig med jord istället. Vissa lärde tillåter jordrening vid alla sorters sjukdomar, ty versen är allmän. Ibn Abî Hâtim sade: Min fader berättade för oss: Abû Ghassân Mâlik bin Ismâ´îl berättade för oss: Qays berättade för oss, från Khusayf, från Mudjâhid, som sade om Allâhs ord:

وَإِن كُنتُم مَّرْضَى

”Om någon av er är sjuk…”

”Versen uppenbarades i samband med att en man från Hjälparna blev sjuk och klarade inte av att två sig och inte heller hade han någon betjänt som kunde hjälpa honom. Följaktligen kom han till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättade för honom om det, varpå Allâh sände ned denna versen.”

Berättarkedjan saknar dock följeslagare.