Då började Ibn Hazm att söka kunskap

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/254)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

757 – Muhammad bin Bashshâr berättade för oss: Yahyâ berättade för oss, från ´Ubaydullâh: Sa´îd bin Abî Sa´îd berättade för mig, från sin fader, från Abû Hurayrah som berättade:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick in i moskén och så gjorde en man som började be. Därefter hälsade han till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade: ”Gå tillbaka och be; du har inte bett.” Det upprepades tre gånger varför mannen sade: ”Jag svär vid Honom som i sanning har skickat dig i form av en profet! Jag kan inte bättre än såhär. Lär mig.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till honom: ”Om du ställer dig upp för att be så ska du göra Takbîr. Därefter ska du läsa det du kan av Qur’ânen. Därefter ska du gå ned i Rukû´ till dess att du är lugn däri. Därefter ska du resa dig till dess att du står rakt upp. Därefter ska du gå ned i Sudjûd till dess att du är lugn däri. Därefter ska du sätta dig upp till dess att du är lugn däri. Därefter ska du göra så i hela din bön.”1

Enligt hadithen är det tillåtet att dementera en handlings befintlighet ur ett religiöst perspektiv ehuru den finns ur ett fysiskt perspektiv. Den här mannen ville inte bara hylla sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), utan också visa att han var i ett stort behov av kunskap. Han svor på att han inte kunde bättre än det han presterade.

Ibn Hazm berättade hur han en dag kom in i moskén och satte sig ned. En man i moskén sade då åt honom att gå upp och be två Raka´ât. Nästa gång kom han in i moskén efter ´Asr och började be två Raka´ât, utifrån det första rådet, varpå mannen förmenade honom och sade att tiden var förbjuden. Där och då insåg Ibn Hazm att han var tvungen att söka kunskap, vilket han också gjorde.

1Muslim (397).