Då blir Tayammum tillåtet att praktisera

al-Bukhârî sade:

169 – ´Abdullâh bin Yûsuf sade: Mâlik underrättade oss, från Ishâq bin ´Abdillâh bin Abî Talhah, från Anas bin Mâlik som sade:

”Jag såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när ´Asr hade gått in. Människorna letade efter vatten, men utan framgång. Då fördes en skål med vatten fram till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han doppade sin hand i den och sade åt människorna att två sig från den. Jag såg hur vatten forsade underifrån hans fingrar så att den siste av dem kunde två sig.”

I hadîthen finns det ett bevis för att det är obligatoriskt att leta efter vatten först när tiden har gått in. Anas sade:

”Människorna letade efter vatten, men utan framgång.”

Även Allâhs (ta´âlâ) ord bevisar det:

فَلَمْ تَجِدُواْ مَاء

”… och inte finner vatten…”1

De lärda säger att vattnets obefintlighet kan inte fastställas innan det söks. Det är inte korrekt att en person sitter hemma och säger att han inte har vatten. Om du befinner dig på ett öppet landskap så är du ålagd att leta efter vatten när bönetiden har gått in. Säg inte att du inte har något vatten för tillfället. Allâh sade ju:

فَلَمْ تَجِدُواْ مَاء

”… och inte finner vatten…”

Först när du har letat efter vatten och inte funnit det kan du använda dig av Tayammum.

14:43