Då blev maken ålagd att försörja makan

Allâh (ta´âlâ) sade:

فَقُلْنَا يَا آدَمُ إِنَّ هَذَا عَدُوٌّ لَّكَ وَلِزَوْجِكَ فَلَا يُخْرِجَنَّكُمَا مِنَ الْجَنَّةِ فَتَشْقَى

”Vi sade då: ”Âdam! Denne är din och din hustrus fiende; [var på din vakt] så att han inte [blir orsak till] er förvisning från lustgården och orsakar dig elände.”1

Vissa lärda argumenterar med den här versen för att bevisa att maken är skyldig att försörja makan. Ty när Allâh säger:

فَقُلْنَا يَا آدَمُ إِنَّ هَذَا عَدُوٌّ لَّكَ وَلِزَوْجِكَ فَلَا يُخْرِجَنَّكُمَا مِنَ الْجَنَّةِ

”Âdam! Denne är din och din hustrus fiende; [var på din vakt] så att han inte [blir orsak till] er förvisning från lustgården…”

så tilltalar Han både Âdam och Hawwâ’. Därefter särskiljer Han Âdam med eländet och säger:

فَتَشْقَى

”… och orsakar dig elände.”

Det bevisar att det är han som är skyldig att se efter henne och förse henne med livets nödvändigheter i form av mat, dryck, kläder och hushåll. al-Qurtubî sade:

”När Han särskilde honom med elände och inte dem båda, lärde Han oss att mannen är skyldig att försörja kvinnan. Från den dagen har männen varit skyldiga att försörja kvinnorna. I och med att Âdam var skyldig att försörja Hawwâ’ så är även Âdams söner skyldiga att försörja Hawwâ’s döttrar.”

120:117