Då ber du om råd

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh al-Arba´în an-Nawawiyyah, sid. 278

al-´Irbâdh bin Sâriyah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav oss ett tal som skrämde hjärtan och tårade ögon. Vi sade: ”Allâhs sändebud! Det verkar vara ett avskedstal, så befall oss.” Han sade: ”Jag befaller er att frukta Allâh, och att lyssna och lyda ehuru en slav skulle regera er. Den av er som lever längre kommer att se många olikheter. Se därför till att hålla fast vid min Sunnah och de renläriga och vägledda kalifernas Sunnah. Bit tag i den med era kindtänder. Och jag varnar er för nyheter, ty varje innovation är villfarelse.”1

Enligt hadithen ska en människa be en lärd man om råd och befallning, ty följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Det verkar vara ett avskedstal, så befall oss.”

Men ska man be om råd även om det inte finns något skäl till det eller bara om det finns skäl till det? Bara om det finns skäl till det. Med andra ord ska du inte be om råd så fort du träffar någon. Det går tillsynes emot följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) praxis. Men om det finns skäl till det, liksom att en person ställer sig upp för att ge en påminnelse och klargöra varefter du ber honom om råd, är det korrekt att göra det och inte annars. Ett annat skäl är resa; om en person ska resa är det föreskrivet att han ber en lärd person om råd inför resan.

1Abû Dâwûd (4607), at-Tirmidhî (2676) och ad-Dârimî (96). at-Tirmidhî sade:

”Hadîthen är god och autentisk.”

Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (37).