Då är de vägledda

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/463)

Allâh (´azza wa djall) befallde Sin slav och Sitt sändebud Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att kalla judar, nasaréer och avgudadyrkare till sin väg, religion och inträde i hans föreskrift och budskap:

وَقُل لِّلَّذِينَ أُوْتُواْ الْكِتَابَ وَالأُمِّيِّينَ أَأَسْلَمْتُمْ فَإِنْ أَسْلَمُواْ فَقَدِ اهْتَدَواْ وَّإِن تَوَلَّوْاْ فَإِنَّمَا عَلَيْكَ الْبَلاَغُ وَاللّهُ بَصِيرٌ بِالْعِبَادِ

“Och fråga dem som fick ta emot uppenbarelsen och de okunniga: “Har ni konverterat till islam?” Om de konverterar till islam, då har de funnit vägledning, men om de vänder dig ryggen, så är din plikt enbart att framföra budskapet.”

Det vill säga att de ska betala räkenskap hos Allâh och återvända till Honom. Det är Han som vägleder den Han vill, vilseleder den Han vill och Han besitter den ultimata visdomen och det definitiva argumentet. Således sade Han (ta´âlâ):

وَاللّهُ بَصِيرٌ بِالْعِبَادِ

“Allâh förlorar ingen av Sina tjänare ur sikte.”1

Han vet vem som förtjänar vägledning och villfarelse:

لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ

Han ställs inte till svars för Hans handlande, men de skall stå till svars.”2

Det beror på Hans visdom och nåd.

Denna och liknande verser är ett av de mest konkreta bevis för att Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskap är allmänt till hela skapelsen, vilket är en självklarhet.

13:20

221:23