Då är bönen ro och lycka

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/317)

Muhammad bin Sîrîn sade:

”Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare brukade titta uppåt när de stod och bad. Då Allâh uppenbarade:

قَدْ أَفْلَحَ الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ هُمْ فِي صَلَاتِهِمْ خَاشِعُونَ

”DET SKALL gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne…”1

sänkte de blickarna och tittade på platsen där de placerade sina pannor.”

Muhammad bin Sîrîn sade också:

”De brukade säga att blicken inte får överskrida ens böneplats. Den som är van vid att titta runt får blunda.”

Rapporterad av Ibn Djarîr och Ibn Abî Hâtim. Ibn Djarîr rapporterade också från ´Atâ’ bin Abî Rabâh som, dock utan följeslagare i berättarkedjan, berättade att även Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde så till dess att versen uppenbarades.

Koncentration i bönen uppnås då hjärtat är sysselsatt med enkom den och föredrar den framför allting annat. Först då frambringar bönen ro och lycka.

123:1-2