Brutna löften

Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî (d. 1393)

Adhwâ’-ul-Bayân (2/494)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَاذْكُرْ فِي الْكِتَابِ إِسْمَاعِيلَ إِنَّهُ كَانَ صَادِقَ الْوَعْدِ وَكَانَ رَسُولًا نَّبِيًّا

”OCH MINNS i denna Skrift Ismâ´îl. Han stod alltid vid sitt ord och han var sändebud, profet.”1

När du vet vad de lärde säger i sakfrågan och vilka bevisningar de använder sig av, tycker jag att den mest uppenbara åsikten är att det är otillåtet att bryta löften eftersom det hör till hycklarnas drag. Dessutom säger Allâh (ta´âlâ):

كَبُرَ مَقْتًا عِندَ اللَّهِ أَن تَقُولُوا مَا لَا تَفْعَلُونَ

”Det är djupt förhatligt för Allâh att era ord inte överensstämmer med era handlingar!”2

Tillsynes är versen allmän och gäller även brutna löften. Men den som bryter sitt löfte ska varken dömas för det eller tvingas uppfylla det – han ska bara befallas att hålla det. Enligt de flesta lärde ska ett brutet löfte inte tvingas till verkställelse då det är enkom ett löfte.

119:54

261:3