Bruden är ingen handelsvara

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah (3/59)

Även om jag inte kan komma på något bevis för att det är förbjudet för förmyndarna att sätta krav på brudgåvor, anser jag inte att kraven är problemfria. Exempelvis har det autentiserats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag har bara sänts för att fullända värdiga karaktärer.”

Jag tror inte att en muslim med sund naturlighet tycker att förmyndarnas krav är överensstämmande med värdiga karaktärer. Hur ska han tycka det när deras krav många gånger får bruden att framstå som en handelsvara? Antingen får förmyndaren största vinsten eller också gifter han inte bort henne, vilket förbjuds i Qur’ânen.