Bröllopsgåvan måste vara känd
Publicerad: 2010-06-06
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (3/75-77)
Kommentarer: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (3/77)
Det är ett villkor att bröllopsgåvan är känd som ett pris.
Om han ger henne ett ospecificerat hus eller ett ospecificerat djur i bröllopsgåva, anses det vara ogiltigt.
Om han skulle ge henne en oinskränkt slav i bröllopsgåva, anses även det vara ogiltigt. al-Qâdhî [Abû Ya´lâ] anser det däremot vara giltigt. I detta fall skall hon få en slav av mellersta klass, nämligen från Sindh.
Om han ger henne en av sina egna slavar, anses det vara ogiltigt. Detta nämnde Abû Bakr [al-Hanbalî]. Det har också rapporterats från Ahmad att det visst är giltigt. I så fall får hon en av dem genom lotteri. Detsamma gäller i fall han ger henne ett av sina djur eller en av sina skjortor till henne i bröllopsgåva.
Om han skulle ge henne en beskriven slav i bröllopsgåva, anses det vara giltigt. Skulle han då i stället ge henne slavens värde eller en slav av mellersta klass eller hans värde eller att hon ger honom slavens värde i Khul´, åläggs hon inte att ta emot det. al-Qâdhî [Abû Ya´lâ] säger att hon visst är ålagd att ta emot det.
Om han ger henne i bröllopsgåva att skilja sig från sin hustru, anses det vara ogiltigt. Ahmad har en annan åsikt som säger att det är giltigt. Om han då inte hinner skilja sig från henne förrän hon dör, får hon den döda hustruns bröllopsgåva enligt rättsskolans analogi.
Om hon gifter sig förutsatt att hon får ett tusen om hennes fader lever och två tusen om han är död, anses det inte vara giltigt. Detta sade Ahmad.
Om hon gifter sig förutsatt att hon får ett tusen om han är ogift och två tusen om han är gift, anses det vara ogiltigt utmed den föregående analogin. Ahmad har också sagt att det är giltigt1.
Om slaven säger till sin ägarinna att hon friger honom så att han kan gifta sig med henne och hon gör det, är han inte ålagd något.
Om han nämner en uppskjuten bröllopsgåva utan att nämna tiden, anses det vara giltigt utmed Ahmads uppenbara ord. I detta fall anser våra kollegor att bröllopsgåvan utbetalas när de separeras åt. Abûl-Khattâb anser det inte vara giltigt2.
2 Imâm Sulaymân sade: ”Det korrekta är att det är giltigt.” (Ibid.)