Bra föräldrar, bra barn

Allâh (´azza wa djall) sade:

حَتَّى إِذَا بَلَغَ أَشُدَّهُ وَبَلَغَ أَرْبَعِينَ سَنَةً قَالَ رَبِّ أَوْزِعْنِي أَنْ أَشْكُرَ نِعْمَتَكَ الَّتِي أَنْعَمْتَ عَلَيَّ وَعَلَى وَالِدَيَّ وَأَنْ أَعْمَلَ صَالِحًا تَرْضَاهُ وَأَصْلِحْ لِي فِي ذُرِّيَّتِي

”Och när människan vid det fyrtionde levnadsåret når sin fulla mognad, ber hon: ”Herre! Gör att jag visar tacksamhet mot Dig för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar och att jag gör det goda och det rätta och allt det som Du ser med välbehag; och gör mina efterkommande till goda och rättrådiga människor!”1

Fyrtioårsåldern är styrkans och ungdomens slut och förståndets kulmen:

أَوْزِعْنِي

”Gör att jag…”

Inspirera och vägled mig:

أَنْ أَشْكُرَ نِعْمَتَكَ الَّتِي أَنْعَمْتَ عَلَيَّ وَعَلَى وَالِدَيَّ

”… visar tacksamhet mot Dig för Dina välgärningar mot mig och mot mina föräldrar…”

Religiösa välgärningar och jordiska välgärningar. Han tackas då man använder sig av gåvorna för att lyda Honom, erkänner att Han inte kan tackas tillräckligt och lägger stor vikt vid att hylla Honom för dem.

Välgärningar mot föräldrar innebär också välgärningar mot deras barn och avkomma. Naturligtvis tar de del av välgärningarna, deras anledningar och deras frukter, framför allt de religiösa välgärningarna. Föräldrar med rättfärdig kunskap och handling hör till de största anledningarna till rättfärdiga barn.

146:15