Böneplats på begravningsplats

Fråga: I Algeriet finns en böneplats på en begravningsplats. Där ber de först den obligatoriska bönen och därefter begravningsbönen. Vad är domen för det?

Svar: Det är inte tillåtet att be obligatoriska böner på begravningsplatser. Det är förbjudet. På profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid låg böneplatsen utanför begravningsplatsen. Begravningsbönen bads utanför begravningsplatsen. Det är dock tillåtet att be begravningsbönen på en begravningsplats vid behov såtillvida att din släkting eller vän begravdes i din frånvaro varpå du går till hans grav och ber begravningsbönen för honom. Annars är det först och främst mest föreskrivet att be begravningsbönen på en böneplats. Vid behov är det även tillåtet att be den i moskén. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad begravningsbönen för Sahl bin Baydhâ’ i moskén1.

Alltså skall begravningsbönen i princip bes på en böneplats. Det vill säga bortom moskén och bortom begravningsplatsen. Den skall hållas på en böneplats som är särskild för ´Îd- och begravningsböner. Vid behov är det som sagt tillåtet att be begravningsbön på begravningsplats. Böner som består av Rukû´ och Sudjûd får emellertid aldrig någonsin bes på begravningsplats. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”En svart man – eller en svart kvinna – som brukade städa moskén hade dött. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frågade efter honom sade de: ”Han har dött.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Varför underrättade ni inte mig om det? Visa mig hans grav – eller hennes grav.” Därefter gick han till hennes grav och bad begravningsbönen för henne.”2

Fråga: Kan det inte sägas att handlingen var specifik för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?

Svar: Nej. För att något skall vara specifikt krävs det bevis för det. Det räcker inte med ett påstående.

Fråga: Är det inte bekräftat att Salaf upprepade handlingen?

Svar: Salaf praktiserade handlingen.

1Muslim (973).

2al-Bukhârî (458).