Bönens tider
Publicerad: 2010-08-19
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (1/106-115)
Villkor är obligatoriska innan bönen. Det finns sex villkor:
1 – Tiden skall vara inne.
2 – Rent tillstånd.
De obligatoriska bönerna är fem:
1 – Dhuhr. Det är den första bönen och den börjar när solen lämnar medianen och varar till dess att ett föremåls skugga blir lika lång som själva föremålet efter att solen har lämnat medianen.
Det är bäst att förrätta den så snabbt som möjligt om det inte är riktigt varmt eller molnigt i fall man skall förrätta den i samling.
2 – ´Asr som är den mellersta bönen. Dess tid börjar när tiden till Dhuhr går ut och slutar när solen blir gul. Ahmad har en andra åsikt som säger att ´Asr upphör när skuggan av ett föremål blir dubbelt så långt som själva föremålet och då upphör den frivilliga tiden1. Därefter går nödens tiden in2 till dess att solen går ner. Det är bättre att förrätta ´Asr så snabbt som möjligt i vilket fall som helst.
3 – Maghrib som har ett udda antal Rak´ât. Dess tid går in när solen har gått ned och varar till dess att det röda skenet i himlen försvinner. Det är bäst att förrätta den så snabbt som möjligt om man inte är på Muzdalifah och skall slå ihop bönerna.
4 – ´Ishâ’ som börjar när det röda skenet försvinner och den sträcker sig till den första tredjedelen av natten. Ahmad har en annan åsikt som säger att den sträcker sig till halva natten. Därefter upphör den frivilliga tiden och följs av nödens tid som sträcker sig till andra Fadjr som inleds med ett ljus i öster som inte efterträds av något mörker. Det är bäst att skjuta upp på den i fall det är svårt.
5 – Fadjr som inleds med den andra Fadjr till dess att solen går upp. Det är bäst att skjuta upp på den. Ahmad har en annan åsikt som säger att det är bäst att förrätta den när det blir ljusare om människorna vaknar vid den tiden.
Den som hinner göra Takbîrat-ul-Ihrâm innan tiden går ut anses ha hunnit med bönen.
Den som tvivlar huruvida tiden har gått in eller inte, skall inte förrätta den förrän han anar starkt att tiden har gått in. Om han blir underrättad om det av en övertygad person, skall han ta emot det. Men om person endast har starka aningar, skall han inte ta emot det.
Om en person gör Idjtihâd och förrättar bönen och därefter inser att han bad i tid eller efter att tiden har gått ut, anses det vara giltigt. Skulle det däremot framkomma att han bad innan tiden hade gått, anses det inte vara giltigt.
Om en person hinner med Takbîrat-ul-Ihrâm innan bönens tid går ut och därefter blir galen, eller att kvinnan får sin menstruationsperiod, måste de ta igen bönen.
Om ett barn blir könsmoget eller om en otrogen blir Muslim eller om den galne blir normal eller om den menstruerande kvinnan blir ren innan solen går upp med Takbîrah, åläggs de att förrätta Fadjr. Om detta skulle ske innan solen går ned, åläggs de Dhuhr och ´Asr. Och om detta skulle ske innan Fadjr, åläggs de Maghrib och ´Ishâ’.
Den som missar en bön måste ta igen den direkt i tur och ordning, oavsett om bönerna är få eller många. Skulle han däremot frukta att tiden för den gällande bönen går ut eller att han glömmer att förrätta dem i tur och ordning, anses det inte vara obligatoriskt längre.
2 Imâm Sulaymân (rahimahullâh) sade :”Bönen under den här tiden är giltig men personen syndar för att ha skjutit upp på den utan någon ursäkt.” (ibid.)