Bönens skönhet

Upplyftning av händerna i samband med Rukû´, efter Rukû´ och i samband med resningen till den tredje Rak´ah är en fråga som Salaf och Ahl-us-Sunnahs första förebilder lade ned en vikt vid. Ibn-ul-Qayyim sade till och med:

”Det är som att du ser den med ögonen.”1

al-Marwazî sade:

”Hela världens lärda frånsett dem i Kûfah anser att handlingen är föreskriven. Det är så handlingen började ändras. ash-Shâfi´î sade: ”Det är inte tillåtet att lämna den.”

Salaf (rahimahumullâh) sade:

”Handlingen är bönens skönhet.”

Många religiösa har besvärats på grund av den däribland Shaykh Abû Bakr al-Fihrî. Människorna ville till och med döda honom, men Allâh skyddade honom. En annan var Shaykh Abûl-Hasan as-Sindî som de fängslade. Men Allâh stabiliserade honom så att han härdade och räknade med belöning.

Företrädarnas och efterträdarnas imamer har skrivit om ämnet. Den förste som skrev en bok om det var Shaykh-ul-Islâm och imamen av Huffâdh och Muhaddithûn Abû ´Abdillâh [Muhammad bin Ismâ´îl al-Bukhârî], författaren till ”as-Sahîh”. Hans bok var känd bland de lärda som ”Qurrat-ul-´Aynayn”. Sedan författade Imâm Muhammad bin Nasr al-Marwazî om ämnet. Därefter skrev andra imamer och senare lärda som Shaykh Taqiyy-ud-Dîn as-Subkî, Hâfidh Ibn-ul-Qayyim och andra framstående människor om det.

1A´lâm-ul-Muwaqqi´în (2/376).