Bönen i stridens hetta

Imâm ´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbal (d. 290)

Masâ’il-ul-Imâm Ahmad (2/444-446)

629 – Jag frågade min fader om en man som fruktar att bli jagad och bönetiden är inne; han går ned och tvår sig. Han svarade:

Om han är rädd får han sinka bönen till slutet av dess tid. Om han är rädd att de vänder om när han stiger ned, sinkar han tvagningen till dess att han kan två sig. På Vallgravsdagen sinkade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bönerna så att han bad Dhuhr, ´Asr, Maghrib och ´Ishâ’. Abû Sa´îd sade:

Det var innan följande vers hade uppenbarats:

فَإنْ خِفْتُمْ فَرِجَالاً أَوْ رُكْبَانًا

Om ni hotas av fara kan bönen förrättas under marsch eller ritt.”1

630 – Jag läste för min fader:

Hur ber han som jagar fienden?”

Han svarade:

al-Awzâ´î sade:

Så länge han jagar är det harmlöst att be på riddjuret.”

al-Hasan sade:

Om det är han som jagar går han ned.”

Jag sade:

Om han inte är ren och har tillgång till vatten då?”

Han svarade:

Han får gå ned.”

Jag sade:

Om han är jagad då?”

Han svarade:

Han utsätter sig själv för fara.”

Han sade:

Och om han sinkar bönen, hoppas jag att det är harmöst. På Vallgravsdagen sinkade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bönerna så att Dhuhr, ´Asr, Maghrib och ´Ishâ’ gick ut.”

Min fader sade:

Dock säger vissa att det var innan följande vers uppenbarats:

فَإنْ خِفْتُمْ فَرِجَالاً أَوْ رُكْبَانًا

Om ni hotas av fara kan bönen förrättas under marsch eller ritt.”

12:239