Bönen efter medvetslösheten

23 – Mâlik rapporterade från Nâfi´ att ´Abdullâh bin ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) var medvetslös och tappade förståndet utan att kompensera bönen.

Mâlik sade:

”Jag anser – och Allâh vet bättre – att det beror på att tiden hade gått ut. Men om han vaknar under tiden så skall han be.”

FÖRKLARING

Detta är Mâliks (rahimahullâh) åsikt. Den som förlorar medvetandet och tappar förståndet så att bönens tid går ut skall inte ta igen bönen ehuru han bara är medvetslös under en bön och en tid som motsvarar en Rak´ah innan tiden går ut. Det rapporterade han från Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anh). Åsikten delas av de flesta lärda. Tillsynes är det även ash-Shâfi´îs åsikt.

Abû Hanîfah anser att den medvetslöse skall ta igen sina böner om han endast har varit medvetslös i ett dygn. Han skall nämligen inte ta igen dem om han har varit medvetslös längre än så.

Vårt bevis är att detta är något som upphäver bönens plikt om det pågår en längre tid. Alltså innebär samma sak om det pågår en kortare tid, liksom månadscykeln, oavsett om det är förknippat med en sjukdom eller inte.

Mâlik sade:

”Men om han vaknar under tiden så skall han be.”

Det är baserat på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den av er som hinner med en Rak´ah av ´Asr innan solen går ned har hunnit med ´Asr.”

Personen i fråga har hunnit med en Rak´ah av bönen innan solen gick ned, vilket fordrar att han även hinner med resten av bönen.