Bönematta och radband är typiska för Sûfiyyah

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Likaså ser du att de inte ber utan bönemattor. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad aldrig på bönemattor. Inte heller lades bönemattor fram framför honom. Istället bad han på marken. Det hände att han gjorde Sudjûd på lera. Han bad på halmmattor. Han bad med andra ord på det som råkade vara under honom. I annat fall bad på marken.”1

Det är typiskt Sûfiyyah att be på bönemattor. Sålunda ser du dem alltid gå omkring med bönemattor. En muslim skall be på det han kan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad på det han kunde; halmmatta, marken och annat. Man behöver inte be på bönemattor.

Detsamma gäller radband. De har en särskild uppfattning om dem. Därför ser du hur de har dem runt halsen och var de än är. Det är typiskt för Sûfiyyah; radband och bönematta. Det är bara svårigheter och bördor.

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad inte på bönemattor. Han bad på det han kunde. Ibland bad han på blöt halmmatta. Ibland bad han på blöt mark så att man kunde spår av vatten och lera på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) panna.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/92).