Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
al-Mughnî (2/53-54)

Det religiösa bönekallet är uttalandet av kända och föreskrivna fraser under bönetiderna för att meddela att tiderna har gått in. Däri finns en stor förträfflighet och en väldig belöning. Abû Hurayrah berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Om människorna hade vetat vad bönekallet och bönen i den första raden innebär och det enda sättet vore att dra lott om det, skulle de ha dragit lott om det.”

Abû Sa´îd al-Khudrî sade:

“Om du är med dina får eller ute i öknen och kallar till bönen, skall du höja din röst. Det finns ingen som hör bönekallarens röst, varken människa, djinn eller någonting annat, utan att det vittnar för honom på Domedagen.”

Abû Sa´îd sade:

“Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga detta.”

Båda hadîtherna är rapporterade av al-Bukhârî.

Mu´âwiyah berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

“Bönekallarna har de längsta halsarna på Domedagen.”

Rapporterad av Muslim.

Ibn ´Umar berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“På Domedagen kommer tre personer att vara på dynor av mysk…” jag har för mig att han sade: “… och både de första och de sista kommer att avundas dem; mannen som ropade till bönen fem gånger om dagen varje dag och natt, mannen som leder sitt folk som är nöjt med honom och mannen som uppfyller Allâhs och sitt herrefolks rättigheter.”

Rapporterad av at-Tirmidhî som sade:

“Hadîthen är god och främmande.”