Bön och försörjning

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/61)

Allâh (´azza wa djall) sade:

الَّذِينَ يُؤْمِنُونَ بِالْغَيْبِ وَيُقِيمُونَ الصَّلاةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

”De som tror på det dolda, de som förrättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning.”1

Allâh (ta´âlâ) nämner ofta bön tillsammans med försörjning. Bönen är Allâhs rätt och dyrkan och består av monoteism, prisning och hyllning till Honom, ödmjukhet inför Honom, åkallan till Honom, hopp i Honom. Försörjning är godhet mot skapelserna. Människor med störst rätt till försörjning är familj, anhöriga, slavar och därefter utomstående. All obligatorisk försörjning och allmosa hamnar under Hans (ta´âlâ) ord:

وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

”… och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning.”

12:3