Bön mot skrank i tomt rum

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (7/2/759-760)

3251 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Om ni hade sett mig och Iblîs. Jag tog ett struptag om honom så att jag kunde känna kylan av hans saliv mellan dessa mina fingrar – tummen och pekfingret. Om det inte hade varit för min broder Sulaymâns bön, skulle jag knutit fast honom vid en av moskéns pelare så att barnen i Madînah kunde ha lekt med honom. Den som förmår att förhindra att någonting går mellan honom och Qiblah skall göra det.”

Rapporterad av Ahmad (2/82-83): Abû Muhammad berättade för oss: Masarrah bin Ma´bad berättade för oss: Abû ´Ubayd berättade för mig: Jag såg ´Atâ’ bin Yazîd al-Laythî stå och be, iklädd svart turban med svansen mellan skuldorna och beskäggad i ett gult skägg. Jag skulle passera honom då han förhindrade mig varefter han sade: Abû Sa´îd al-Khudrî berättade för mig att:

Han stod bakom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han bad morgonbönen. Medan han läste, läste han fel. Efter bönen sade han…”

Dess berättarkedja är bra.

Enligt hadithen är det är obligatoriskt att be mot ett skrank (سترة) ehuru bönen hålls på en plats där bedjaren inte tror att någon kommer att passera honom. När du uppmanar folk att be mot ett skrank, undrar många varför de ska göra det när det inte finns någon i närheten. Därför påminner jag dem om denna hadith samt Allâhs (ta´âlâ) ord om Iblîs:

إِنَّهُ يَرَاكُمْ هُوَ وَقَبِيلُهُ مِنْ حَيْثُ لاَ تَرَوْنَهُمْ

Han och hans anhang lurar på er där ni inte kan se dem.”1

17:27