Bön mot ledaren beror på dumhet och villfarelse

Publicerad: 2012-04-27
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Liqâ’ al-Bâb al-Maftûh (179 A)
Datum: 1418-12-26/1998-04-23

 

Fråga: Vad finns det för samband mellan tillvägagångssättet och trosläran? Kan man säga att en person har en sund troslära enligt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah medan han är bristfällig i sin karaktär?

Svar: Ju bättre en troslära är, desto bättre är metodiken och tillvägagångssättet. Ju sämre en troslära är, desto sämre är metodiken och tillvägagångssättet. Därför sade de lärda att synder får tron att sjunka trots att synderna sker med kroppsdelarna, orden eller med uteblivna sådana.

Det är möjligt att en persons troslära och avsikt är sunda medan hans tillvägagångssätt och väg är felaktiga. Exempel på det är Khawâridj. Khawâridj fastar, läser Qur’ânen och förrättar bönen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till och med till sina följeslagare att de kommer att se ned på sin bön och läsning jämfört med deras bön och läsning. De gjorde dock fel när det kom till metodiken. De gjorde Takfîr på muslimerna och tillät deras liv och egendomar att tagas. Till följd därav gick de riktigt vilse. Således rapporteras det från ´Alî bin Abî Tâlib att när han blev frågad om de var otrogna, sade han att de har flytt från otron. I själva verket sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att de talar utmed de bästa skapelsernas ord, lämnar islam på samma sätt som pilen lämnar måltavlan och att de läser Qur’ânen utan att förstå den.

Med andra ord är trosläran en sak och tillvägagångssättet en annan. Ju sundare en troslära är, desto sundare är metodiken och tillvägagångssättet. Trosläran kan vara korrekt på så sätt att personen tror på Allâh, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen och det goda och det onda i ödet, samtidigt som han har fel i sin metodik och sitt tillvägagångssätt.

Därför manar jag våra bröder, bland ungdomarna och andra, att studera de renläriga kalifernas, deras samtidas och de efterkommande imamernas liv. Imamerna efter dem levde när det öppet manades till innovationer. Den som inte besvarade innovationen blev straffad. Trots det gjorde de inte uppror mot dem. De sade inte att de var otrogna. I stället brukade de be för dem och säga att de var de troendes ledare. En av dem var imamen av Ahl-us-Sunnah, Imâm Ahmad (rahimahullâh). al-Fudhayl bin ´Iyâdh, och likaså Imâm Ahmad, brukade säga:

”Om jag hade vetat att jag har rätt till en bönhörd bön, skulle jag bett för makthavaren.”

När man säger till vissa med ett avvikande tillvägagångssätt att be för makthavaren, säger de:

”Aldrig! Vi skall inte be för honom!”

Det är som om det är omöjligt för Allâh. De vet inte att Allâh vägledde människor från att göra Sudjûd till statyer till att att göra Sudjûd till skapelsernas Herre (´azza wa djall). Allâh är kapabel till allt. Därför anser jag detta vara ett väldigt stort fel. När man säger till dem att be för ledarnas och makthavarnas vägledning och sunda umgänge, vägrar de be för dem och säger i stället att de skall be mot dem. Allâh har låtit den här mannen råda och styra över dig. Hur kan du inte be för hans vägledning? Det är problematiskt. Det är dumhet och villfarelse som får en människa att agera på det här sättet.