Bön mot föremål

al-Bukhârî sade:

102 – Kapitel om den bedjande som ber mot sin vän eller någon annan

´Uthmân föraktade att den bedjande står vänd mot en annan person. Det gäller om den bedjande distraheras. Annars sade Zayd bin Thâbit:

”Jag bryr mig inte. En man bryter inte en mans bön.”

511 – Ismâ´îl bin Khalîl berättade för oss: ´Alî bin Mushir berättade för oss, från al-A´mash, från Muslim (bin Subayh), från Masrûq som berättade att bönebrytande faktorer nämndes i ´Â’ishahs närvaro. De sade:

”Hunden, åsnan och kvinnan bryter bönen.” Hon sade: ”Ni har gjort oss till hundar. När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad låg jag på min säng mellan honom och Qiblah. Om jag behövde något och inte ville vända mig mot honom, drog jag in benen.”

Det vill säga, är det föraktfullt att be mot dessa omnämnda ting eller inte? Finns det skillnad mellan det distraherande och dess motsats? Författaren tenderade till den skillnaden och tog med två tillsynes paradoxala rapporteringar, en från ´Uthmân och en från Zayd bin Thâbit.

Hittills har jag inte sett någon rapportering från ´Uthmân. Jag har bara sett ´Abdur-Razzâq och Ibn Abî Shaybah rapportera i sina respektive ”al-Musannaf” via Hilâl bin Yasâf, från ´Umar som fördömde handlingen. Däri finns även en rapportering från ´Uthmân som tyder på att handlingen inte alls är föraktfull. Det är möjligt att det har blivit fel i boktrycket varför ´Uthmân kom med istället för ´Umar.

Zayd bin Thâbit sade:

”Jag bryr mig inte.”

Det vill säga, handlingen är harmlös.

Oavsett vad, så är al-Bukhârîs detaljering ett måste; be inte mot något som distraherar dig. Annars är det ingen fara. Men skall en person säga till en annan:

”Sitt framför mig så att du kan vara min Sutrah?”

Det kan diskuteras.