Bön med barn i famn

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (39)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad med Umâmah, Zaynabs dotter, i famnen; när han gick ned i Rukû´ lade han ned henne och när han reste sig upp tog han upp henne1. Hos Abû Dâwûd står det att det rörde sig om en bön på eftermiddagen.

Det bevisar att bönen är giltig i kläder burna av barnflickor, ammande, menstruerande och småbarn, så länge det inte är fastställt att de är orena.”2

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade bära på barn trots att de kunde vara orena och annat. Exempelvis bar han på Umâmah medan han bad. Han besvärades inte av det, trots att hon kunde ha varit oren. Det besvärade inte honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det bevisar också att det är harmlöst att be och hålla i något samtidigt.

Ammande kvinnor får be i sina kläder fastän de bär på sina barn och ammar dem. Det till trots har det inte rapporterats att hon ska tvätta sina kläder. Barnet kan ju bli föremål för orenhet, men domen underlättar för detta samfund.

1al-Bukhârî (516), Muslim (543), Abû Dâwûd (917) och Mâlik (412).

2Ighâthat-ul-Lahfân (1/113).